Det sägs att den lilla karibiska ön Dominica har över 270 floder. Och vatten porlar överallt; i rännor, i floder, från vattenfall. Inte underligt att grönskan är så grön. Regnet faller ofta i intensiva skurar över de höga, djungelbeklädda bergen. På Dominica dominerar naturens krafter, det blir vi varse både på resan till ön, och genom den ständiga påminnelsen om orkanen Maria.
Att komma till huvudstaden Roseau med färja är en speciell upplevelse. Vår avfärd från Saint Lucia startar i tidig morgontimme. För att kunna köpa biljetter till färjan Express des Illes från Castries med avgång klockan sju, måste man vara på plats före klockan 05. Att inte biljettkontoret är öppet då verkar vara standard. Vi har dessförinnan försökt boka biljetter via färjebolagets hemsida i en veckas tid, samt försökt ringa deras bokningskontor. När incheckningen öppnar vid 05:30; är beskedet att biljetter måste köpas senast dagen innan på plats eller via deras icke-fungerande hemsida…Men skam den som ger sig!
De fem timmarna blir en mycket gungig upplevelse, den första timmen utanför Saint Lucias kust på gränsen till sjögång med en besättning som springer runt med spypåsar till passagerarna. Men när vi når Fort de France på franska Martinique är både vind och vågor lugnare. Martinique ger även från vattnet ett annorlunda intryck än Saint Lucia. Att ön är del av Frankrike märks genom tätare bebyggelse och fler höga hus. Taken är inte lika färgglada.
Roseau tar emot oss med ett jazzband på piren där färjan lägger till, och en evighetslång väntan vid Immigration. Det är student i Roseau och de smala gatorna är fyllda av tutande bilar, musik som strömmar från alla håll, och studenter med fullskrivna uniformsskjortor. Nu firar de att de är klara för att börja på college. Hettan slår emot oss och ljudnivån är öronbedövande. Husfasaderna är slitna och trottoarerna är mestadels stora hål i marken. Många byggnader står halvfärdiga och nya plåttak i olika färger lyser upp den kuperade staden.
Det är inte förrän vi träffar vår guide Austin som vi till fullo förstår varför Roseau känns så skamfilat och trasigt. Orkanen Maria fullständigt demolerade och lamslog hela ön 2017.
– Först trodde vi bara att det var en av de vanliga orkanerna, eftersom myndigheterna klassade den som skala 1 av 5, vilket är den lägsta risknivån, säger Austin. Men under eftermiddagen höjdes varningen till 3, och på kvällen var den plötsligt 5.
– Människor hade panik, berättar han vidare. Vissa flydde till skydd i skolor och liknande, andra stannade i sina hem. Tak blåste av, hela hus begravdes i lera, alla träd och växtlighet rycktes upp, och väg- och elnät försvann. De som bodde i byar i bergen fick vandra till fots eller ta båt för att komma åt mat. Skolorna var stängda i fem månader, och barnen skickades till Saint Lucia och Antigua för att gå i skolan. Det var hemskt.
Plötsligt känns sjögång som en bagatell. Naturens krafter.
voyageoftheworld 